Lärmiljön – första mötet med förskolan

image
Geometri. Former. Figurer. Det började med ett ljusbord. Transparenta, färgglada, magnetiska plastformer. Trianglar i olika storlekar, små och stora kvadrater. De kunde byggas på höjden och längden och bilda nya former.

En upptejpad triangel, en cirkel, en kvadrat och en rektangel på golvet. Några barn blev nyfikna. Vad är det? Det fanns gott om små geometriska figurer i plast, jag lade dem i en korg i anslutning till de upptejpade.

En kollega passade på att benämna formerna i en samling före maten. Barnen fick olika figurer att lägga på respektive plats på golvet. Sorteringen fortsatte under eftermiddagen.

Dagen därpå ritade kollegan upp samma former med asfaltkritor utomhus. Repetition av deras namn och sedan sprang barnen runt och ställde sig i den figur vars namn ropades ut. Jag utvecklade intresset vidare genom att ta fram ett rep, knöt ihop ändarna och utmanade barnen att tillsammans skapa en cirkel, sedan triangel, kvadrat och rektangel. Vi provade att bilda dem både i trädgården och senare i skogen.

Såhär fortsatte det, med geometriprat vid frukost och mellanmål. Vi började använda ritramar och tillverka egna böcker. Vi läste Barbapappa där ännu fler former dök upp – oval, pentagon och hexagon. En hexagon tejpades upp på golvet. Ännu fler figurer att sortera!

Det började alltså i lärmiljön, med några barns intresse för ett material. Genom att uppmärksamma intresset och fortsätta förbereda miljöerna, präglades terminens uppstart av matematik och geometri, både tillsammans och individuellt.

Vi samarbetade när vi skapade former med repet och vi använde oss av vår grovmotorik i leken utomhus. När vi läste om, ritade och benämnde de geometriska figurerna använde vi oss av språk och kommunikation. Att bygga på ljusbordet krävde både finmotorik, teknik, ibland samarbete för att lösa ett problem. Leken genomsyrade all aktivitet och det var både lustfyllt och lärorikt.

Miljön=första mötet med förskolan. Förskolans material och dess miljöer måste vara inbjudande, väcka nyfikenhet och inspiration eftersom det är en viktig start på vårt gemensamma arbete, barn – pedagoger – vårdnadshavare. Men vi kan inte förlita oss på att miljön gör hela jobbet. Det ligger på oss pedagoger och förskollärare att se möjligheter och ta upp tråden i olika sammanhang och bygga vidare på de upplevelser och tankar som barnet precis fått. Vi planerar, genomför, dokumenterar och utvärderar vår undervisning. Hur går vi vidare? Vilka utmaningar kan vi ge och vad behövs för att utveckla vår förskolemiljö ytterligare? Fortsättning följer…

 

läs gärna Martina Lundströms inlägg om lärmiljöer i Mötesplats för lärande:

http://blogg.martinalundstrom.se/forskola/vad-hander-nar-barnen-moter/

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s