Nu är det snart dags att ta sig ur semesterkoman! Vill passa på att dela med mig av en enkel berättarövning som passar att göra i en liten grupp med barn mellan 4-6 år. För visst är det någonting med nycklar som fascinerar människor, inte minst barn? Vem har inte lekt gömma nyckel någon gång och ropat fågel, fisk eller mittemellan?
Övningen inleds med en ritsaga som jag har hittat i boken Ritsagor av Per Gustavsson (2006). Det är en klassiker som tyvärr lätt glöms bort trots att den är enkel att använda och kräver ytterst lite förberedelse. Förutom att följa en barngrupps intresse för nycklar i allmänhet, är mitt syfte med aktiviteten att låta dem möta en saga både muntligt och i bild. Barnen får senare rita egna bilder där nycklar har en viktig roll.
Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer framhålls tydligt i förskolans läroplan (Skolverket 2016). Carina Fast (2014) forskar kring barns språkvärldar och hon menar att när barn ritar och målar, skapar de ofta en inre berättelse i dialog med den bild som växer fram. Att använda sig av estetiska lärprocesser i kombination med en saga ger därför goda förutsättningar för språkutvecklande undervisning i förskolan.
Jag använder ett vitt papper i A4 och en svart tuschpenna som syns bra. Sagan handlar om en prinsessa som promenerar ut i skogen. Hon vandrar tills hon kommer fram till en sjö. I sjön ligger en ö och prinsessan leker runt sjön hela dagen. När det börjar skymma går hon hemåt, men nu är det nästan mörkt och prinsessan snubblar både en och två gånger på stenar i skogen. Till slut ser hon slottet och är äntligen hemma, men då har hon tyvärr tappat nyckeln! Hur ska prinsessan komma in?
Nu är sagan slut och jag frågar barnen om de har sett nyckeln? Ett barn tror att prinsessan tappade den när hon snubblade över stenarna, en annan att den har hamnat i sjön. Efter en stund uppmärksammar ett tredje barn bilden av nyckeln som har bildats med hjälp av sagan.
Jag tar fram en riktig liten nyckel och den idén har jag tagit från Eskild & Hambro (2015). Barnen får i uppgift att fantisera kring nyckeln på egen hand och rita något ur sin berättelse på ett A4-papper. När de känner sig klara med bilden berättar de för oss andra hur de tänker. Jag märker att ett barn som är mycket verbal tycker att det är svårt att rita det hen vill berätta. Ett annat barn som ofta ritar har istället svårt att sätta ord till sina bilder. Flera barns berättelser handlar om hus och att nyckeln passar i husets dörr. Någon tror att en älva släppt nyckeln på en blomma i trädgården och att den sedan har landat på marken.
Barnens närmiljöer förekommer på olika vis i samtliga bilder, vissa med fantastiska inslag såsom sagofigurer. Teckningarna blir tillsammans med barnens kommentarer och foton, pedagogiska dokumentationer. De barn som inte är med denna gång, kan med hjälp av bilderna inspireras och delta vid ett annat tillfälle.
Jag tror att det är bra med olika varianter av berättarövningar. Ibland får barnen ”bara” fundera och säga några ord kring ett föremål och ibland handlar det om att rita eller på annat vis uttrycka eller dramatisera sin saga. Att variera övningarna verbalt/estetiskt har sin poäng då olika barn har olika styrkor. Att få känna sig duktig på en sak samt utmana sig själv på ett annat vis är något som förskolan bör arbeta med för att låta alla barn ”bli sina bästa jag”. Både barn och vuxna behöver ibland prova på sådant som de kanske inte väljer självmant. Att tillsammans utforska något nytt i en trygg miljö ger möjligheter att utveckla ett lärande.
Tips på litteratur med olika berättelser, inspiration och handfasta råd kring berättartekniker:
Eskild, H.& Hambro, B. (2015), Snick och snack. En praktisk bok om muntligt berättande. 3:uppl. Stockholm: Liber.
Fast, C. (2014), Tysta! Jag vill berätta. I: Berättande i förskolan. Bruce, mfl. Stockholm: Natur & Kultur.
Gustavsson, P. (2006), Ritsagor. Stockholm: Alfabeta bokförlag AB.
Skolverket. (2016), Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm: Fritzes.
Förskolefilosofen 