Vi fortsätter att använda oss av sagor med olika rekvisita för att stötta barnen i att utveckla sitt språk, sin fantasi och föreställningsförmåga. När barnen själva använder materialet, på egen hand eller tillsammans med andra, utvecklar de sin förmåga att återberätta samtidigt som de utvidgar sitt ordförråd och i förlängningen sitt talade språk.
Att laborera med vår kulturhistoria (som våra gemensamma sagor och berättelser faktiskt utgör), ger nya infallsvinklar och perspektiv. Jag har tidigare skrivit om vad viktigt det är att låta barnen prova olika roller och berätta sin egen historia. Ramen är kanske densamma, men med barnets egna erfarenheter blir sagan ändå en annan, vilket innebär att det sker en rekonstruktion. Att leka med traditionella könsroller och byta ut karaktärer i gamla sagor ger dem dessutom nytt liv och det är så berättelser överlever genom seklerna.
https://forskolefilosofen.wordpress.com/2018/06/03/muntligt-berattande-i-forskolan/
Berättandet av Petter och hans fyra getter som är på rim är dessutom rolig att berätta tillsammans med tecken/TAKK och det gör inget att vi inte kan tecken för allt. De bärande elementen, getterna och deras egenskaper och färger räcker långt och i och med upprepningarna hänger barnen med i historien varefter den berättas! Att använda tecken som alternativ och kompletterande kommunikation stödjer det talade språket. När vi både ser, hör och gör förstärks inlärningen per automatik.
Men det var ett tag sedan jag gjorde ritsagan och berättade om prinsessan som tappade sin nyckel. En eftermiddag strax innan mellanmål hade vi en stund tillsammans jag och barnen, en grupp på 15 stycken. Jag började med att berätta och rita sagan som jag skrivit om tidigare här:
https://forskolefilosofen.wordpress.com/2018/08/06/nycklar-till-sprakutveckling/
Vid historiens slut upptäckte ett barn genast att bilden visade en nyckel och då passade jag på att dra upp den riktiga lilla nyckeln ur fickan. Jag hade ingen aning om hur detta skulle tas emot, men satte igång att hitta på en början till en berättelse och lät sedan var och en bidra med något. Gensvaret var fantastiskt! Nyckeln låg först borttappad i en öken i Afrika men återfanns och efter flera turer där både tjuvar och poliser var inblandade var vi tillbaka i slottet där prinsessan hade blivit lite hungrig. När hon var på väg in i köket halkade hon och slog i huvudet och måste gå till doktorn. Då tappade hon nyckeln igen, men mamma drottningen fann den och tog hand om den tills prinsessan kom tillbaka.
Alla barn hade funderingar kring hur sagan kunde fortsätta och vid behov fick de stöttning i form av frågor: Vad tror du hände då? Vad hände sen? Några barn har sedan dess funderat vidare kring nycklar och var de kan tänkas passa, i en skattkista eller i en hemlig port kanske? Även i roll-leken utomhus har detta tema funnits med dagarna efteråt. Fascinerande hur vissa föremål kan sätta fart på kreativiteten och barnens lek!
På tal om språk och kreativitet länkar jag till en berättelse som en närstående valt att dela med sig av. Jag tänker att det är bra att det finns fler möjligheter för barn och ungdomar att uttrycka sig idag än det funnits tidigare. Berättelser kan se olika ut och de behöver inte vara nedskrivna på papper eller dator. Digitaliseringen ger både inspiration och andra möjligheter att ”bygga historier” i form av vloggar, film, datoranimationer och spel. Oavsett vilket är språket centralt.
Förskolefilosofen 